Med 478 röster mot 39 sa Europaparlamentet igår definitivt nej till det omstridda avtalet. Acta (Anti-Counterfeiting Trade Agreement), formellt handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, Australien, Kanada, Japan, Republiken Korea, Mexikos förenta stater, Konungariket Marocko, Nya Zeeland, Republiken Singapore, Schweiziska edsförbundet och Amerikas förenta stater är ett internationellt multilateralt avtal som avsåg att bekämpa piratkopiering och varumärkesbekämpning. Sverige har som enskild nation godkänt avtalet tillsammans med ett flertal andra eu-länder.
Avtalet har kritiserats för att förhandlingarna skedde i hemlighet, bakom stängda dörrar utan att allmänheten getts möjlighet att ge sina åsikter eller påverka. Kritiker har framfört att avtalet kommer att ha en djupgående inverkan på fundamentala mänskliga rättigheter som yttrandefrihet och fri kommunikation. Man, t ex piratpartiet, menar att avtalet är ett beställningsjobb från ”upphovsrättsindustrin” och tillvaratar deras intressen men inte enskilda medborgares intresse av rättssäkerhet, yttrandefrihet och demokrati. Tullen skulle ges större möjlighet än idag att genomsöka privatpersoners lagringsmedia i sin jakt på upphovsrättsskyddat material. Man skulle enligt kritikerna kriminalisera gereriska läkemedel och ge tullen möjlighet att förstöra utgående läkemedel som kan användas i fattiga länder.
Egentligen är det ju inte avtalet som sådant som kriminaliserar eller ger tullen utvidgade möjligheter. Det är varje lands lagstiftning som reglerar dessa frågor. Avtalet har egentligen ganska vaga formuleringar om vad som ska göras. T ex säger avtalet att man ska ”främja samarbete mellan tjänsteleverantörer och rättighetsinnehavare för att komma till rätta med intrång i den digitala miljön”. Detta har av kritikerna tolkats som att Internetleverantörer skulle bli pressade att stänga av användare som fildelar från Internet.
De viktigaste anledningarna till att parlamentet röstade nej verkar vara just att avtalet är för vagt, för allomfattande och att själva förhandlingarna skedde i hemlighet. De lagändringar som Acta föreslår kan mycket väl genomföras ändå, genom andra avtal eller genom att länderna var för sig vidtar de åtgärder de hade tänkt i alla fall, i enlighet med avtalets intentioner. Parlamentets avslag har förmodligen ingen större betydelse annat än att EU-parlamentet fick visa sina muskler och marknadsföra sig själv.